25 år med JIK

Peter Culha2010-03-09 | 16:00:00 | Innebandy

Veckans krönika tillägnas Jönköpings Innebandyklubb som just idag fyller 25 år.

9 mars 1985 var en bra dag för idrotten i Jönköping. Då bildades Jönköpings Innebandyklubb efter en sammanslagning av SMU Immanuelskyrkan och Munksjöskolan. I dagarna fyller klubben alltså 25 år och firandet äger rum nu på lördag på en av stans restauranger. Det lär bli en kväll att fira för klubben har många gyllene ögonblick man kan blicka tillbaka på. Bortsett från i år har klubben alltid haft ett lag i högsta serien och är tvåa i maratontabellen inom svensk innebandy. Man har SM-silver för åren 86, 88 och 90 och genom åren har flera spelare från JIK representerat svenska landslaget.

Herre på täppan under lång tid
Idag har intresset för innebandyn i Jönköping exploderat och antalet lag verkar bara öka. Men under lång tid var JIK synonymt med innebandyn i stan. Jönköping har idag en rik innebandykultur och mycket av detta kan spåras tillbaka till JIK, det beror bara på hur långt tillbaka i tiden man är villig att gå. Framgångarna på nationell nivå och klubbens status som ensam herre på täppan har cementerat bilden av JIK som storebror när det gäller innebandyn i bygden. Den bilden lever kvar trots Hide-a-lite Mullsjös uppenbarelse som maktfaktor på den lokala innebandyscenen och Fagerhult Habos framfart i årets div. 1-serie. Under det sista året har JIK för första gången blivit utmanat på allvar av andra föreningar i bygden, man är inte längre störst och det är en ny situation för klubben.

Som vanligt är pengar, eller bristen på pengar, den avgörande orsaken till att klubben under de sista åren inte kunnat göra en sportslig satsning. Jämfört med glansåren under slutet på 80 - och början på 90-talet är det en ny tuff verklighet som klubben befinner sig i. Under de sista åren har man blivit tvungen att sälja av sina bästa spelare, man har fått jobba i ett tufft ekonomiskt klimat mot sponsorer och gått miste om TV-sändningar pga. Idrottshusets bristande standard. I frågan om just Idrottshuset för man en ständig kamp mot kommunen för att få bättre förutsättningar för klubbens verksamhet, en kamp som hittills varit fruktlös och uttröttande.

Årets JIK en ny fräsch upplevelse
Men under årets säsong har JIK visat att man är på väg att vända de senaste årens trend av negativa erfarenheter. Årets JIK har varit en fräsch upplevelse och står för något nytt jämfört med den stelhet som präglat klubben under de sista åren. Kanske var det trots allt bra med ett år i div. 1 för föreningen. I år slapp man spela med kniven på strupen i varje match där pressen på att ta poäng låg som en tung börda över laget. Istället kunde man i år odla ett eget offensivt spel, lira innebandy utan press och kanske bidrog det till att laget fick tillbaka spelglädjen. Inför året genomgick laget många förändringar både på ledarsidan och spelarsidan, det är klart att det tar tid innan alla dessa förändringar sitter men årets JIK har blivit allt bättre med tiden. Jag tror att många håller med när jag säger att dagens JIK är minst lika bra som det lag som åkte ur SSL ifjol. Nästa år bör målsättningen bli att slåss i toppen på Allsvenskan och på sikt ta klubben upp i SSL igen.

Säsongen har också varit intressant ur flera andra synvinklar. Vi nämnde förändringar på ledarsidan och föreningens rockad på tränarposten var en av vinterns snackisar. Många var nog överraskade när Thomas Atting lämnade klubben till förmån för Henrik Lindberg. När en tränare får gå är det antingen på grund av att de sportsliga resultaten inte varit tillräckligt bra eller för att han är obekväm. Men i fallet Atting så var resultaten tillfredsställande och vad jag vet upplevdes han inte som besvärlig. Den avgörande faktorn verkar ha varit att man verkligen ville knyta Henrik Lindberg till sig och inte kunde vänta eftersom klubbar i SSL var ute efter Lindbergs tjänster. 

Vågar ta beslut
Jag kan inte bedöma om beslutet var rätt eller fel. Från mitt perspektiv har jag bara tillgång till lagets matcher och det räcker inte för att dra några slutsatser. Man måste ha inblick i saker som träningarnas kvalité, hur relationen till spelare och andra ledare fungerar och lagets förberedelser inför matcher för att kunna göra en rättvis bedömning av tränarbytet. Det man dock kan säga är att dagens JIK inte är rädda för att ta beslut. Man vet vad man vill ha och oavsett om det upplevs som rätt eller fel så kör man på det. När det gäller tränarfrågan så ville man ha Lindberg och då velade man inte.

Målsättningen med året var att bygga ett nytt lag för framtiden och när säsongen avslutas på torsdag känns det som om man har vänt ett nytt kapitel i klubbens historia. 25 års erfarenhet av att ställa ett bra innebandylag på benen försvinner inte i en handvändning så det är med viss optimism man blickar framåt för JIK:s del.